lördag 28 mars 2009

Sjukdom...Ställa in föreställningar... och recensioner

Som sångerska, har man alltid ett väldigt speciellt förhållande till sin röst.
den är det viktigaste, ens instrument, ens levebröd...
Så hur bestämmer man då när man ska ställa in eller inte?
Och vad krävs för att man ska få ställa in, hur långt ska man gå? Hur sjuk måste man vara?

Jag minns för länge sen när Chesty hade en superviktig spelning, och jag låg på Huddinge med dropp, då fick jag permission, uppmuntrad av pesonalen, kopplades alla mina slangar ur för att jag skulle åka till spelningen. Det blev en katastrof! Jag sjöng tre låtar innan jag segnade ned och fick köras till baka till sjukhuset.
Då det var en ytterst betydelsefull publik för orkesterns del var detta det värsta vi kunde göra, vi skulle "STÄLLT IN" det kostade oss väldigt mycket "credit", vi förstörde deras tillställning....

Men en annan gång, när jag fick lunginflamation, då ställde vi in två fullsatta kvällar! Detta var också en katastrof, vi hade svårt att återhämta oss ifrån, då skulle vi ha genomfört det på något sätt, men vem kunde och kan ta min plats i Chesty??? Kunde vi genomfört kvällen med att jag bara gick in och stod där?

Är det att lura publiken att inte ge dom det man förutsatt sig? Eller måste publiken veta?
Om vi skulle spelat, dvs orkestern utan att jag sjöng, skulle dom blivit nöjda ändå? För att dom inte visste hur det skulle vara?
Det är väl när man tänker så som det blir viktigt att få sina konserter och föreställningar recencerade, så publiken vet vad dom ska vänta sig, och om något inträffar att man helt öppet talar om att "kvällens föreställning" vesäntligt skiljer sig ifrån de ordinarie. Är det inte lite av publikförakt att resonera som att publiken inte vet vad dom ska få så man kan göra om hur som helst?
Jag undrar? Och, hur ska man veta hur sjuk man är? I ett samhälle där de flesta bara "sätter ned" febern med lite tabletter?
Maya

tisdag 24 mars 2009

Mer upphovsrätt...

Hej!
Nu har dom allstså skjutit upp beslutet, men varför, jo för att förslaget inte är tillräckligt långtgående och att dom vill även inkludera film.
Jag tror att om dom inte ser över det hela innan något klubbas så kommer dessa konsekvenser som operans chefsdramaturg Stefan Johansson mfl. Har nämnt,bli ett problem för konstnärligt frammåtskridande.....
Läs följande länkar o reflektera
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/forskare-kulturutvecklingen-i-fara-1.821287

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/operans-dramaturg-ett-kulturarv-gar-forlorat-1.823971
Maya

måndag 23 mars 2009

Upphovsrätten igen

Hej!
Så klart är jag för en upphovsrätt!
Men det får inte vara "in absurdum", och den får inte inskränka inspirationsmöjligheterna för etablerade och oetablerade artister och komponister.

Nu har tydligen EU-beslutet, som skulle fastslås med ja eller nej, skjutits upp.
Och därför ser jag det som mycket viktigt att alla som intresserar sig för denna frihet vi har i, tillgång till o lyssna till musik ifrån 1900-talet, försöker sätta sig in i och förstå vidden av vad ett sådant beslut skulle innebära för flera generationer.

Nu har vi tid att formulera något riktigt bra.
Så att när det blir aktuellt igen kan fattas ett mer mångfacetterat beslut.
Maya

söndag 22 mars 2009

en 95-årig inspelningsrätt skulle sannolikt bli dödsstöten!

Hej!
Detta är riktigt viktigt!
"Utbudet av historiska sångare och musiker kommer mer eller mindre att försvinna. Dels är det för smalt, dels är det ohållbart för små skivbolag att gå runt till och betala för gamla inspelningsrätter. Man kan förstå att de stora bolagen måste ha lönsamhet i sin verksamhet, men det innebär att de inte kan ge ut smal musik, säger Hanna Hedman från bolagets kontor som är hemmet i Solna.

Bluebell ger ut äldre, svensk, klassisk musik. Hanna Hedman beskriver verksamheten som en dokumentation av Sveriges stora sångare, exempelvis Erik Saedén, Birgit Nilsson, Jussi Björling, Nicolai Gedda, Barbro Ericsson och Kerstin Meyer. Hanna Hedman frågar sig hur det över huvud taget ska vara möjligt att någon utöver bolagen får pengar av att inspelningsrätten förlängs." Ur dn 2009-03-21

Detta gäller ju inte bara i Sverige utan i hela Europa! Många musikarkiv kommer rensas för att de inte är tillräckjligt inkomstbringande, vilket i sin tur leder till att de som komponerar egna alster inte i samma utsträckning kommer få tag på gamla inspelningar och lyssna in sig på orkesterering och annat. Möjligheten att inspireras av hur man gjorde och hur det lät i början av 1900-talet kommer att strypas påtagligt.

Vilket får som effekt att musiken kommer att infantiliseras ytterligare.

Mvh
Maya

lördag 21 mars 2009

Less på datorn..

Hej!
Jag är urless på datorn och ändå så sitter jag här.
Min kontakt med omvärden har blivit detta monster...
Jag vet verkligen inte hur jag ska ändra riktning, vill inte vara så beroende som jag är av dator och mobiltelefon, skulle egentligen bara vilja kasta bort dem!
det känns inte som ett riktigt liv.
Maya

tisdag 17 mars 2009

Stockholm-Europas bästa event-och kulturstad-debatt

Stockholm-Europas bästa event-och kulturstad-debatt och mingel på nyinredda Rica Hotel
Stockholm räknas som den stad som har flest gallerier och teatrar per capita. Kulturen och stora events gör att turisterna kommer hit och ger kulturentreprenörer och designers nya möjligheter. Debatt med bla Git Scheynius, Stockholm filmfestival och Charlotte Wiking, möbelmässan

Detta var jag på ikväll, och det är intressant att dessa saker börjar disskuteras.
Det måste finnas ett sätt för Kultur och Näringsliv att mötas.
Vad är det som gör den stora "Barriären" ?

En sak som jag tyckte kom fram är hur svårt det är för artister (kulturarbetare) att synas, och att nå ut, men varför? Det är snävt i kalendarier, afficher rivs ner bara med ekonomiskt stöd har man råd att annonsera, det blir ett urval, som inte stämmer överens med kvalitén i det som utförs.
Fortsättning följer....
Maya

söndag 15 mars 2009

Höjdhopp och höga toner

Hej!
Ytterligare en vecka har gått, och det börjar bli varmare ute, mao allt blir lite lättare.

Men ändå jag fortsätter jakten på att kunna formulera min "exakta" vilja.
med hjälp av träning, meditation och utmaningar, tydliggörs hur bilden ser ut.
Det är spännande, men inte så lätt...
Om jag vore höjdhoppare, skulle jag kanske kunna se framför mig vid vilken höjd, (en siffra) som ribban skall ligga på, och sen skulle jag se hur jag flög över.

Men för mig är det är inte så uppenbart, det jag vill uppnå utan mer abstrakt.
Det räcker inte att vilja uppnå att sjunga högre och högre toner.

Nej det handlar om vad och i vilka sammanhang jag vill sjunga, konsertidéer jag vill genomföra, roller jag vill göra, personer jag vill jobba med, och en sorts helhet av detta.

Och jag vet att jag är på väg, att jag faktiskt bygger upp något bit för bit.
Men då detta är så sammansatt... kan man undra om det går att tala om en "målbild"?
Jag gillar det ordet.
Nu ska jag sova på saken.
Maya

lördag 14 mars 2009

Upphovsrätten

Hej!
Om upphovsrätten förlängs, vilket disskuteras på Eu-nivå att den ska, då kommer den konstnärliga "igengrodda" ankdammen bli ett faktum.
Om man inte får tillgång till äldre material och inspelningar kan man inte föra vidare kulturarv, så att dessa hålls levande.

Det gör t.ex att en artist som jag, som är och vill vara interpret inte längre kan fortsätta, för jag blir inte lönsam!
Om jag inte börjar skriva egna låtar, och om jag gör det, är risken stor att det blir halvpasticher, vilket är det man hör från många håll redan, eftersom upphovsrätten (för komponister) förlängdes för inte så länge sen.

Det är därför så många unga musiker mest lyssnar på varandra och kommer inte vidare, för "dörrarna är stängda", och idébankarna kraftigt reducerade.
Och språkbruket ska vi inte tala om det är fruktansvärt urholkat redan, både svenska och andra, och inte minst engelskan. Är det det vi vill ha???
Maya

onsdag 11 mars 2009

"Franska Kort" ikväll....och "den lilla svarta"


Hej!
Så då har man spelat sin lilla cabarét för andra gången.

Och jag gillar Mosebacke, det passar verkligen utmärkt med Cornelisrummet för denna form.
Sångerna känns som dom får komma till sin rätt, och närheten till publiken är perfekt.

Men det tar på krafterna, jag förstår inte fullt ut vilken sorts artist jag är, fast kanske förstår jag mer och mer ändå.

Men en sak vet jag och det är vilken betydelse mina scenkostymer har, även när det är så enkelt som i denna lilla "föreställning", bara en svart klänning, svarta skor, och en sjal... det måste fungera och se ut på ett sätt så att bilden stämmer överens med sångerna.
Så vad jag borde göra i nuläget för att vara på säkra sidan är att låta kopiera min klänning, så att jag har flera exemplar av samma, och laga skorna innan dom går sönder helt, för det kan vara svårt att hitta lika bra, och passande.
Detta kan tyckas som småsaker, men faktum är att mina framträdanden är mycket avhängiga på mina kostymer, även de enklaste. För dom talar ett språk.

Min klänning ser inte ut som Audry Hepburns i Breakfast at Tiffanys, men fyller samma funktion, den talar om stämningen.

Maya

tisdag 10 mars 2009

Rep...

Hej!
Det är intressant hur idéer växer så fort man repeterar, inte bara att man lär sig det man ska, utan att man även öppnar en speciell sorts "dörrar" i huvudet.
Nu måste jag totalt vil huvudet, och inte tänka ett par timmar, om det går.
Mao försöka sova.
God Natt!
Maya

måndag 9 mars 2009

Kallt ute!

Hej!
Återigen tankar på scenkostymer, en "kimonorock", att det alltid ska vara så krångligt att få det o funka. O jag vill inte gå köpa något, måste fixa till på något sätt. Men den får inte vara för kort i ärmarna. Varför kunde det inte vara bra som det var? Vill inte gå runt o leta... tänk!
Dagar som denna, när det är så fruktansvärt kallt ute är det svårt att tänka, man bara gör.
Men det går ju inte att låta bli att en tanke slår sig in; att kanske ska man ändå flytta.
Fast kanske spelar det inte längre någon roll, kanske har verkligen klimatet ändrats så pass att det ingenstans är så som man tror att det ska vara?
Det sägs ju att det succsesivt blir varmare...
Men det som håller våra breddgrader tempererade är ju golfströmmen, och den dag den slutar fungera blir det som i Sibirien här hos oss, är det det som håller på att hända?
Och vart ska man flytta då?
Det enda jag kan komma på, är Paris.
Fast jag vet inte hur genomtänkt det är?
Men faktum kvarstår, det går inte att fungera när man bara fryser hela tiden.
Maya

söndag 8 mars 2009

Äntligen en egen Blogg!

Hej!
Efter mycket om och men har jag nu en egen blogg.
Den kommer att handla om sånt jag tycker är viktigt som artist,
och sångerska, men också som människa, som lever i en stad som Stockholm.

Jag ser stora möjligheter men också svårigheter, precis som jag brukar säga, när jag presenterar "Mälardrottning" som finalsång med Orkester Chesty Morgan:



-"Stockholm, som är så vacker, men ibland alltför besvärlig"

Och Orkestern, ja "min" älskade orkester sen snart 20 år.
Ja det är sant, nästa år fyller Orkestern 20 år Wow!!!
Vill ni vara med och förbereda födelsedagskalaset?
vad ska vi hitta på??? Var och när???
C:a nio månader är en bra tid för förberedelser tycker jag.
Inte sant?

Men nu den här veckan måste jag ju också tänka på mina andra
små åtaganden, som Mosebacke.
Ja, det var ju också kul i onsdags, där har jag ju inte spelat på flera år,
sist var ju med Orkester Chesty Morgan,
och då levde Erika, men nu stod jag där själv med Mirre.
Det var fint, utsikten över Stockholm, är ju häftig där,
och ifrån Cornelis-rummet ser man den.
Och i fredags, gick föreställningen på Odenteatern bra,
i alla fall för min del.
Men jag tror att de andra också tyckte det.

Igår var jag spelledig så jag var och såg mina vänninor och kollegor,
Ylva Törnlund och Martha Oldenburg, som var med i Vallarevyn.
Det var ju kul att gå och se på något också + att dom var så bra!

Det börjar bli vår.
Idag tycker jag nog att livet känns spännande o kul.

Och jag har fått en egen blogg!
Maya